En Vals

Det kvittar egentligen hur mycket man jobbar och sliter så är livet ändå en dans på rosor. Alla små stunder av njutning ger så mycket lycka och kraft innombords. Bara en tanke på en skön stund kan sprida lycka över hela mig så att jag klarar av vad som helst.

Denna sommaren har jag till och med två heltidsjobb men tack vare solen och miljön fortsätter energin flöda. Det är så himmla härligt och man njuter och uppskattar varje fri minut mer.

Nu i sommar försöker jag även att läsa ut några böcker som jag beställt för ett tag sedan, bland annat Hypnotisören från Lars Kepler. Hypnotisören är en väldigt spännande bok och som är skriven från många olika synvinklar. Boken är även väldigt detaljerad och man har möjligheten att följa med alla karaktärers tankar.

Lite sommar

 
Håller även på att göra om i min lägenhet och har bland annat köpt en antik soffa som jag gjort om lite. Blider och uppföljning kommer när jag är klar.

De senaste veckorna har jag bestämt mig för att lära mig att spela gitarr. Det har alltid varit en liten dröm av mig att kunna, så nu har jag plockat upp min gamla gitarr och börjat spela. Det har gått rätt bra faktist men det krävs ju mycket träning. Jag har ju inte bara fokuserat på min nya hobby utan har ju även haft och göra med både bakning, målning och vänner.
Jag expementerade lite med olika glasyrer på kärleksmums som blev väldig gott. Så här såg som ut:  

Dessutom var jag på en kompis 21års fest som var väldigt trevligt. Glömde tyvärr kamran så det blev inga bilder där ifrån.

Men det blev mycket dans och skratt i alla fall.
Jag var hemma i skåne lite och följde med mamma på både aktion och in i en liten antik affär, där jag hittade en fin hemmagjord skål.

  Den har en liten annorlunda form och är helt unik eftersom den är hemmagjord.
Det känns helt konstigt att inte längre vara blondin, saknar det lite men tycker även om den bruna färgen.

Nu är det bara 2 veckor kvar sen kan jag umgås med min pojkvän igen! länktar jätte mycket tills det är slut på millitären.

Varför är det alltid så att i den sekund då man verkligen är lycklig så lyckas man alltid förstöra den, förr eller senare?

Antingen av något positivt eller negativt.

Det finns nog ingen lycka i världen som varar förevigt, synd men sant!
Ex. kärlek----->Död

Pengar-----> mer pengar

Barn------->Fler barn

Man känner lycka i stunden men den blir alltid överröstad av något annat.
Man tror kanske att denna stud är den lyckligastestunden i ens liv, men det brukar allltid komma en bättre stund eller en sämre stund som överröstar den andra.
Kvar blir bara minnen av just denna stund med liknande kännslor, men aldrig exakt samma kännslor.

Min Kära syster
Förra veckan var jag hos min syster i K-stad och hälsade på.  Det var jättetrevligt att se henne och att verkligen kunna umgås lite mer än vanligt.
Vi hade trevligt och skrattade mycket och åt goda vegitariska waps.

     
Älskar verkligen min syster och tycker hon är helt underbar, dessutom har hon världens finaste smile.

Vad har hänt mer?

Nu har det varit ännu en 2-veckors period utan Trulle pga. fälltveckor.

Fälltveckorna blir bara fler och fler men det visar att mucken är nära(en månad kvar)! Saknar honom extremt mycket.

Eftersom jag inte har träffat min älsklig har jag haft gott om tid att baka och att laga god mat så som kycklingwaps med hemmagjort tunnbröd, pizza,ostbullar, rågbullar mm.
Så här såg resutatet ut:
      Bullarna blev supergoda och är det är lätt att göra med några simpla råvaror som man nästan alltid har hemma.
Recept

25g jäst
ca 3dl vatten

1/2 msk salt

1msk oliv olja

ca 1l vätemjöl eller dinkelmjöl

80-100g riven ost

1 ägg

Börja med att blanda jäst med vatten(fingervarmt) och olja, blanda samtidigt allt torrt i en annan bunke tillsammans med ca 60-70% av osten. Blanda allting tillsammans och låt sedan smeten jäsa i ca 30min,
Rulla till bullar.
Pensla på ägg och strö på lite ost. Grädda i ungnen i ca 15-20min på 225grader, Klart! Super lätt och jättegott till frukost

En liten tanke

För ett tag sedan hörde jag på nyheterna om flickan som blivigt såld sexuellt till över 100män av två äldre tjejer som hon ansåg var sina vänner.
Jag blev väldigt upprörd när jag hörde detta eftersom polisen inte hade hittat några bevis från början men medan tidningen (Ab) hade det. Man höll på att lägga ner åtalet mot männen helt, om det inte vore för tidningen och fostermammans agerande.
Detta tyckte jag lät så hemskt. Hur kan man ens tänka tanken på att lägga ner något så stort! Var fanns empatin? Vart är vårt system på väg?
Har inte dom här männen någon skam i kroppen, det är för fan ett barn!

Usch... jag blev så arg och upprörd att jag var tvungen att stänga av tv.

Jag är så glad idag eftersom min kära pojkvän kommer och hälsar på imorgon, har nämligen inte sett honom på två veckor.

Känns så himla jobbigt att vi aldrig har kunnat setts regelbundet innom dessa snart fem år som vi varit tillsammans.

Antingen är det han som bor  långt bort eller så är det jag. I sommar slutar han lumpen i alla fall och det känns skönt men sen vet man ju aldrig vart vinden bär honom sedan.
Om jag har tur så blir det nära växjö annars får väl jag flytta mig!
Det kommer i alla fall bli spännande och jag är öppen för förslag.