Varför är det alltid så att i den sekund då man verkligen är lycklig så lyckas man alltid förstöra den, förr eller senare?

Antingen av något positivt eller negativt.

Det finns nog ingen lycka i världen som varar förevigt, synd men sant!
Ex. kärlek----->Död

Pengar-----> mer pengar

Barn------->Fler barn

Man känner lycka i stunden men den blir alltid överröstad av något annat.
Man tror kanske att denna stud är den lyckligastestunden i ens liv, men det brukar allltid komma en bättre stund eller en sämre stund som överröstar den andra.
Kvar blir bara minnen av just denna stund med liknande kännslor, men aldrig exakt samma kännslor.